Militärer
Släkten Gripenberg kan redovisa för en lång rad militärer med höga titlar såsom
generalen i infanteriet Oskar Ferdinand Gripenberg (1838-1916)
generalmajorerna Jakob Carl Gripenberg (1721-1800), Hans Henrik Gripenberg (1754-1813), Eugen Gripenberg (1859-1905), Johan Fredrik Sebastian Gripenberg (1801-1865), Johan Axel Gripenberg (1833-1918), Achates Ferdinand Gripenberg (1805-1872), Alexander Gripenberg (1879-1935).
överstelöjtnanterna Johan Albrecht Gripenberg (1690-1773), Odert Johan Gripenberg (1772-1803), Robert Carl Gripenberg (1750-1809), Carl Magnus Gripenberg (1754-1818), Johan Ulrik Sebastian Gripenberg (1795-1869), Adolf Albert Gripenberg (1729-), Alexander Leonhard Gripenberg (1852-1933), Wilhelm Adolf Gripenberg (1839-).
överstarna Odert Albrecht Gripenberg (1753-1823), Reinhold Wilhelm Gripenberg (1756-1820), och Carl August Edvard Gripenberg (1818-1879).
Den främsta orsaken är nog att adelsmän utan stor förmögenhet måste genomgå kadettskolan för att kunna erhålla en civil befattning. Många stannade kvar inom rikets armé för att få en stabil inkomst med vilken familjen kunde försörjas. Den höga militära graden kunde sedan komma som en belöning för trogen tjänst i samband med pensioneringen. I det civila kom dessa personer sedan att arbeta på många olika områden. Som framgår av ovanstående förteckning är uppgifterna om dessa tidiga släktingar ofta fullständiga och kanske inte alltid helt pålitliga. Flera av de senare militärerna förtjänade sina sporrar i den tsarryska armén.
Statsmän
Flera av dessa tidiga släktingar uppnådde också andra höga positioner i samhället såsom
länsguvernören Johan Axel Gripenberg (1833-1918).
senatorerna Johan Ulrik Sebastian Gripenberg (1795-1869), Carl August Edvard Gripenberg (1818-1879), Johannes Gripenberg (1842-1893), Alexander Gripenberg (1851-1890), Alexander Leonhard (Lennart) Gripenberg (1852-1933).
titulärrådet Carl Magnus Gripenberg (1796-1872).
kammarrådet Gustaf Leonhard Gripenberg (1804-1878).
Statsråden Wladimir Gripenberg (1848-1900), Claës Jacob Gripenberg (1768-1856), Claes Alexis Konstantin (1852-1927).
diplomaten Georg Achates Gripenberg (1890-1975).
Arkitekter och andra
Under ryska tiden fick släkten sina första arkitekter. Tydligen fanns det en förmåga att teckna och ett sinne för skönhet i släkten för arkitekterna blev flera och en del av dem har satt sin prägel på Helsingfors med flera klassiska byggnader:
Alexander Mauritz Sebastian Gripenberg (1869-1925), Odert Sebastian Gripenberg (1850-1925), Ole Gripenberg (1892-1979), Bertel (Bobi) Edvard Leonard Gripenberg (1920-2013), Carl Gustaf Jörn Gripenberg (1945- ).
Självfallet har också många andra yrken bl.a. bankdirektörer, ingenjörer, agronomer och sjöfarare företrätts bland släktmedlemmarna. Finlands nationalbiografi har uppgifter om företrädare för släkten, som av olika anledningar blivit kända bland allmänheten.
Att så många släktmedlemmar blivit framstående män i staten kanske inte beror på släktnamnet. Adelskapet hade säkert en betydelse fram till början av 1900-talet, men i sig gav det inte några stora fördelar då de adligas andel var relativt stort och konkurrensen hård redan på den tiden i synnerhet om man saknade stora finansiella tillgångar såsom de flesta i släkten. Viktigare var då sådana personliga egenskaper som gått i arv från far till son. Alla var ju skilda individer, men ofta kan man konstatera att våra anfäder har varit skickliga, ambitiösa, modiga och lojala. En artistisk ådra har de nog också burit på. Nya tider emellertid kanske prioriterar andra egenskaper högre som t.ex. kommunikationsförmåga, nyfikenhet och kreativitet.
Anmärkningsvärt är att i ovannämnda uppräkning inte finns några damer. Det beror säkert i hög grad på tiden under vilken de verkade, då kvinnans uppgift framför allt var att sköta hemmet och uppfostra barnen. Därvid har de starkt bidragit till att utforma de egenskaper som har varit kännetecknande för männen i släkten.
Visst har det också funnits flera kända kvinnor i släkten: Alexandra Gripenberg var en framstående kvinnosakskvinna som bland annat grundade kvinnosaksrörelsen i Finland. Margarita (Maggie) Gripenberg var en framstående danskonstnär med egen ballettstudio i Helsingfors. Hennes grav finns bland konstnärsgravarna på Sandudd i Helsingfors. Beatrice Gripenberg (Hallberg) hade en hög ställning i Lottarörelsen, Ulla Gripenberg (född Svedlin) var en känd forskare, katolik och hade den dåvarande Påvens gunst. Clara Stenius (Gripenberg) hörde till grundarna av ett antroposofiskt samfund och en Steinerskola i Sverige.
Källor:
Carpelan Tor: Ättartavlor för de på riddarhuset inskrivna ätterna, Helsingfors 1954.
Svenska Folkskolans vänner: Uppslagsverket Finland http://www.uppslagsverket.fi/sv/start/
Samhället förändras
En av de första anteckningarna om att släktmedlemmar överflyttat till Sverige gäller överstelöjtnanten Adolf Albrecht Gripenberg (1729-). Han har senare följts av andra släktingar, vilka inte alltid har låtit sig introduceras i riddarhuset i Stockholm och kanske i något skede har återvänt till Finland.
I Finland har det svenska språket gått bakåt på olika sätt i synnerhet efter den betydande emigrationen till Sverige på 1950-talet och urbaniseringen av flera kuststäder, vilken förde med sig att svenskan i dessa från att ha varit majoritetsspråk blev ett litet minoritetsspråk. Särskilt har detta märkts i huvudstadsregionen där många av släktmedlemmarna har varit och alltjämt är bosatta. Därför har en naturlig trend varit att allt fler släktmedlemmar gifter sig med finskspråkiga. Följden är inte sällan att barnen blir finskspråkiga och växer upp utan en levande kunskap i svenska.
På motsvarande sätt växte flera av barnen till släktmedlemmar som flyttade till tsarryssland upp i en så ryskspråkig miljö att de aldrig lärde sig svenska. Vid revolutionen 1917 flydde en del till Frankrike. Där torde också finnas släktingar utan kunskap i svenska. Också i den anglo-amerikanska världen finns enstaka släktingar utan kunskaper i svenska.
Globaliseringen som inleddes kring milennieskiftet 2000 har medfört dels att släkten har fått ingifta medlemmar från andra världsdelar och adopterade medlemmar. Bland dessa finns därför släktmedlemmar, som också genom sin hudfärg skiljer sig från den övriga släkten.